Internet....

Som tidigare berättats - så har vi inget internet i lägenheten. Sitter som vanligt på ett av alla dessa caféer på Istiklal. Om två veckor kanske vi har internet - och då blir alla kommunikation med omvärlden så mycket enklare. Just nu - precis i dessa stunder - så förstår man hur hjälplös man blir utan internet - för att kunna läsa nyheter, skriva mail, betala räkningar, beställa biljetter osv.... Men för att få internet i lägenheten behövs egegntligen ett uppehållstillstånd - vilket vi ju inte har. Så nu öppnas Rasmus ett bankkonto här nere - för att få en fast punkt och genom det antagligen få möjlighet att ska internet-konto....

Ingen brevlåda här inte....

Brev som skickas till vår adress här nere i Istanbul levereras inte till ett brevinkast vid dörren, eller en postbox vid porten nere vid gatan. Det finns liksom inte. Räkningarna finner man - samlade alla för hela trapphuset - i en saling blandning på en liten smal utbunkning i väggen nere vid porten - där det finns en liten avsats - som en smal list - en bit upp på väggen -där kablar - med el leds in i fastigheten. Där - mellan ledningarna brukar allaehanda brev och räkningar vara instoppade om vart annat. Spännande! Eller inte... man vet aldrig vad som kommer att komma fram eller vad som möjligtvis kan försvinna på vägen. Och nu till ännu en upptäckt! Vi har mätarna för el- vatten- och gas- till vår lägenhet - precis utanför vår dörr på sjätte våningen. När bolagen komem roch läser av mätarna kan de ibland - med ojämna mellanrum välja att lämna räkningarna - innanför den lilla luckan till respektive mätare. Räkningarna är på små "slippar" - i storlek av ett kvitto - på smörgåspappersliknande papper - och med små små siffror. Så ibland måste man leta även bakom tre olika små lock och luckor - för att hitta räkningen. Intressant! ; )

Icke-existerande sopsystem...

Istanbuls sopsytem är väldigt intressant - eller egentligen ganska skrämmande. Vi kanske inte hade några illusioner om någonting annat - men sopor - i alla former droppas på helt omärkta - och uppenbarligen slumpvis utvalda ställen utanför på gatan - mot någon husvägg. Vid ett par tillfällen varje dag hämats sedan de mer eller mindre stora små sophögarna av mindre lastbilar. Det kan vara all sorts av bråte - hushållsavfall - som sopor, burkar och kartonger - men likväl byggmaterial, gamla möbler, kläder och alla annan sort av skräp som man inte länge önskar. Igår låg det en gipsskulptur av en naken kvinna i nästan naturlig storlek i "vår" lilla sophög. Innan sopbilarna kommer, brkar olika sopletare komma och gå igenom mycket av reseterna för att se om det hittar något användbart - matrester - brädor, färg, burkar, osv som kan vara av användning. Och då brukar vi tycka att vår sopsortering hemma är otilräcklig - med batteriåtervinningsbehållare, glasåtervinning, pappersåtervinning, kartong-, hårdplast- , aluminium-, osv....

Länge leve parabolen!

Jag vet, jag vet, jag vet... sämsta integrations-effekten av alla - har parabolen - när det gäller att komma in i det turkiska samhället - men himmel vad glad jag blev idag - när vi fick den installerad. CNN och BBC - online in i vardagsrummet. Favoriten just nu är i alla fall engelska Aljazeera....me love..... Nu ar vi kontakt med omvärlden lite mer i alla fall. Massor med turkiska kanaler - och de reklamer som finns kommer att påbörja träningen för att få en någorlunda basic-basic-språk - så att det någon gång i framtiden - kanske- möjligtvis att vi med mer än bara teckenspråk kan göra oss förstådda på turkiska... Försöka går ju i alla fall. Just nu är våra språkkunskaper under all kritik!

Snö i Istanbul!

Idag vaknade vi med ett vitt täcke över hustaken utanför vårt sovrumsfönster. Det snöar i Istanbul! Kallt och ruggigt. Internet i lägenheten lär dröja minst två veckor till....så vi sitter på ett café nere på Istiklal och skriver på trådlöst nätverk. Turkiskt the och ordentligt påklädda. Mysigt!

6 trappor!

På en liten sidogata - 50 meter in från Istiklal - ligger vår läenhet. Sex trappor upp! Utan hiss! Jisses vilken tränad bakdel vi kommer att få av att kuta upp och ner där varje dag - men bonusen tar igen allt - att bo överst - och vilken utsikt! Från två balkonger - över hustak! Och farmförallt - att det är så lungt och tyst! Från hektisk gågata - i en miljonstad - så har vi vårt lilla krypin - överst i en riktigt fin byggnad. Nyrenoverad och fräsch. Så¨mycket bättre än jag trodde! Underbart!

Underbara caféer!

Tror aldrig vi hade överlevt den här första veckan utan alla otaliga caféer och hotell-lobby som vi använt för att hitta trådlös uppkoppling! Vad handikappad man blir utan möjlighet och tillgång till internet! Räkningar - dagstidningar - mail - hemsidaor - så beroende för att kunna kontaka omvärlden!

Galen taxifärd...

Efter att ha landat på Istanbuls flygplats - upptäckte vi ganska snart att vår rulle med kartor försvunnit. Rasmus fyllde i en blankett för försvunnet bagage - sedan bar det av ut från ankomsthallen - med alla väskor på två vagnar - redan när vi började samla ihop vårt bagage vid bagagebandet - kom det fram killar som mot en liten summa ville hjälpa oss att bära bagaget. Vi gav med oss efter ett tag. Väl ute id taxin fick vi hjälp att stuva in allt i den lilla bilen. I ilfart bar det sen av - på breda gator in mot Istanbuls centrum. Gisses! Vilken trafik! Och med total ignorans mot alla trafikregler. Även om vi hade vår adress nedskriven på en lapp - så hittade tyvärr inte chaffören - och han förstod inte ett ord engelska - så Rsamus ringde vår mäklare som fick tolka lite lätt. Dock var enkelriktade gator ett problem - och vi fick släpa alla väskorna 300 meter fram till vår port. Heja!

Turkish Airlines....

Underbart! Tre timmars direktflyg från Arlanda - så landade vi på Istanbuls flygplats. God mat och bra service - Cilia somnade och Rasmus tittade på film - inflygningen över Bosporen var fantastik! Vilken vacker stad!

Avresa 19 januari...

Lämna Odenplan kändes ändå lite vemodigt - vi städade som sjutton! Var det okej när du kom hem Matthis? Sammanfattningsvis hade vi med oss 5 stora (gigantiska i vissa fall) väskor - två datorväskor och en handväska och ala kostymer. Gisses! När taxin kom vid 12 så fyllde vi den verkligen till breden. Ute på Arlanda tog incheckningen nästan 40 minuter - låååång kö av Thailand(!)s-resenärer - som tar vägen via Istanbul för billigare biljett. En av väskorna gick som specialbaggage - liksom kartorna vi öpt (över Sverige, Turkiet och ett sjökort över Stockholms skärgård) - dock försvann den rullen någonstans på vägen. 90 !!!! kilo - innebar nästan 30 kilos övervikt - och då hade vi ändå lämnat kvar en hel del hemma.....

Fest kvällen innan den 18 januari

Vi hade stor fest kvällen innan avfärd - osmart? Kanske....men himmel vad trevligt! Egentligen skulle det bara kommit ett par personer. Nu blev det närmare trettio som kom. Det blev öppet hus - där folk kom och gick hela kvällen - kräftsoppa och vegetarisk lasange - lte vin och ost - och senare även dans. Sista gästen gick vid 02. Annso och Chavez sov över... Trötta somnade vi allihopa framåt tre på morgonen! Tack alla glada själar som kom och förgyllde vår sista kväll i Sverige innan avresa! Ni är underbara - och vi kommer att sakna er!

Att få plats med allt....

I morgon är sista arbetsdagen för mig. Igår började vi att göra i ordning alla högar med saker hemma som ska packas ner. Mest kläder - men även fotografier och en del böcker. På fredag är dte avskedsfest hemma och i morgon tänkte jag bjuda på tårta på jobbet. Rasmus är iväg i Malmö med jobbet sen igår - religionsdialog som ska hållas både i Israel/Palestina och i Turkiet under året. Många fler småsaker att fixa med än vad man egentligen tror nu på slutet. Det börjar bli lite pirrigt inför avresan. Jag lyckades hitta mitt pass igår - och det msåte ju ses som en framgång ; )

1000 saker...

Två stora väskor var och var sin dator? Mer blir det nog inte...
Sen får vi se... Slår vad om att Rasmus klara sig med en väska - och att jag kommer att ha tre...

Cilia - bekymrad(?) Midsommar 2007

Rasmus på sommarsoligt Gotland!

Att säga hejdå....

Insåg ju ganska snart att det inte finns en chans att träffa alla goda vänen rinnan man åker. Ambitionen var ju att kunna fika och äta med alla innan avresedagen - men det går ju aldrig...
Så nu bad vi alla nära och kära att komma hem på fredag den 18 januari klockan 19.00 - till Odenplan - och äta lite het kräftsoppa + bröd & ost tillsammans med oss.....

Packa, packa, packa...

Vad ska packas och vad ska inte packas?
Lägenheten är nu iordningställd - och möblerna är på plats.
Men vilka kläder? Rasmus har ju varit i Istanbul ett antal gånger - men jag har aldrig varit i Turkiet. Så allt blir helt nytt för mig. Det lär nog ta ett tag innan vi kommer på plats.
I vanliga fall är det pass och biljetter och pengar som ska med. Men på ett år - vad ska man ta med? Nu är det ju inte ett utbytes år - och inte heller en långresa. Vi komemr ju att komma hem i mellanåt. För mycket jox behöver ju inte packas - men kanske lite fotografier. Sen inser man ju ganska snart att man måste dubbelkolla försäkringar, hyror, vaccinationer etc etc...

Planera och organisera....

Nu börjar det. Eller det började egentligen för flera veckor sedan - eller månader sedan. Om vi ska vara riktigt uppriktiga - så var detbara en vecka efter att vi träffats i juni 2007 - som det stod klart att R skulle bli utstatationerad till Istanbul under 2008 av Olof Palmes Center. En något kaxig Cilia sa då att hon gärna följde med.... Och nu är det fyra dagar kvar av nedräkningen. På lördag bär det av till Istanbul och ett år i Turkiet.