Postens paketkontor i förorten...

Jag vill börja med att fastslå att jag verkligen älskar den här staden - och njuter av varje dag jag får upptäcka nya saker. Det är lika intressant varje gång. Idag skulle jag försöka hitta postkontoret dit posten här i Istanbul levererat böckerna som min mamma skickat från Sverige. Det var inte det postkontoret som låg närmast - visade det sig - utan efter mycket om och men - förstod jag - med hjälp av folk jag frågade - att avin jag hade gällde för ett postkontor i Topkapi-distiktet. Så jag tog taxi. Vilket tog mig ner till vattnet - och över bron - och ännu längre bort - till ett halvt-industriområdes-liknande myller. Och där - efter lite letande (taxi-chaffören fick gå av och fråga) - så hittade vi postens paketkontor. På en bakgård - med vaktkur och bil-bom vid infarten. Då visade det sig att jag kom vid lunchstängningen - vilket innebar att jag väntade på det lokala lastbilshaket - i 40 minuter. Mycket trevligt - och roligt! Kyckling och ris - och cola - och många nya intryck!

Därefter öppnade kontoret igen. 13.30 var jag tillbaka. Det jag direkt känner när jag kommer in - är samma känsla som jag fick på ett av Spaniens lokala postkontor på 1980-talet. En korridor rakt fram - och på varje sida små rum, med glasfönster så man kan se in - träpanel á la 60-talet och massor med små kontorsbord och stolar. Innaför entrédörren finns en anmälningsdisk - där jag visar upp min avi. Jag blir då hänvisad att ställa mig sist i kön som bildats vid siffra nummer 1. (Det finns vita A4 uppsatta längs korridorens dörrar - med nummer 1-9). Bakom siffa nummer 1 finns en disk - där en kvinna expedierar personen som står först i kön. Längre bort i lokalen - bakom glasväggar och fler expedieringsdiskar ser jag massor - massor med hyllor med paket.

I över en timme - så multiplicerades min avi till tre stycken - jag väntade i kö - vid nummer 6, 7, 9 och 2. Fick otaliga stämplar i stämpeldynornas förlovade land och nya små pappersintyg. Jag fick legitimera mig vid två tillfällen - och mitt i allt (vilket de gjorde med alla paket) så sprättade de upp min försändelse och undersökte innehållet - samt förhörde mig vad som fanns i och vem som skickat det. Vid tre tillfällen fick jag signera och skriva under med namnteckning och mitt paketnummer registrerades i två olika "liggare". Därefter fick jag betala 50 YTL vid en disk och ytterligare ett par YTL vid en annan disk innan jag kunde - ett antal stämplar rikare - gå ut i den vackra vårsolen - och ta en sista taxi hem! ; )